Idag var en stor dag i lilla Rebeccas liv kan jag säga. Tog mig ÄNTLIGEN över min egen stolthet och gick och skaffade mig ett par glasögon. Jajjemän, så äre. Om ett par veckor kommer dom. Har egentligen inget stort synfel vilket är vad som stör mig mest utav allt. Optikern säger liksom "ja det är inget stort synfel du har så du behöver bara en lite korrigering" som om jag var lite halvkonstig som ens kom dit men samtidigt så ser jag ibland inte ens vad det står på tavlan??? och ibland när jag är riktigt trött är tillochmed tvn för långt bord för att jag kan kunna läsa texten, och så vill jag ju inte ha det. Inte längre iallafall. 

 

Asså ni ska veta, att detta är riktigt jobbigt för mig, haha. Och jag vet inte varför?? Jag vill bara kunna se bra. Jag vill inte vara beroende av något för att min vardag ska fungera liksom. Det känns bara asjobbigt! Därför har jag gått och förnekat detta i ja, säkert ett år nu? lite midre kanske. Men hur dumt är inte det? jag är ju jättedum hahaha... Och jag förstår inte mig själv. jag har verkligen inget emot glasögon. Hela min familj och flera av mina vänner har det och liksom ROCKAR sönder dem. Men jag? va? jag kan ju förskjutton inte ens pull off ett par solisar? så känner jag haha. + Att mina ögonfransar håller på att slår i glaset hela jävla tiden?!! Herre Jesus hur ska detta sluta haha. Varför håller ens jag på och larvar mig? hahaha